Vem är shaman?

Shamanen – utvald av andarna

Ordet shaman kommer från evenkerna, en ursprungsbefolkning som idag är uppdelad mellan Sibirien, Kina och Mongoliet. Ordet har eventuellt sitt ursprung i det tunguiska ordet ša som betyder ”att veta”, men kan även ha kopplingar till sanskritordet śramana, som betyder sökare och associeras med en helig person.

Det finns idag ingen enhetlig definition av ordet shaman vilket har lett till att begreppet allt mer har urvattnats på sin betydelse. Däremot finns det några viktiga aspekter och tekniker som definierar en shaman i olika kulturer:

En shaman är en person som är utvald av andarna. Personen använder ett kontrollerat förändrat medvetandetillstånd för att kommunicera med andarna och under en trans reser de antingen till andevärlden eller blir besatta av en ande.

Shamanism är med andra ord, förenklat uttryckt, ett andligt utövande där personen förstätter sig i ett medvetet transstadie och har kontakt med andar. För att åstadkomma transen används nästan alltid en trumma, en mungiga, en skallra eller något annat rytminstrument, antingen genom att använda instrumentet själv eller att någon annan med instrumentets hjälp försätter shamanen i trans. Dans och sång är andra metoder för att skapa ett förändrat medvetandetillstånd, likväl som olika former av hallucinogena växter, ibland som ett komplement till rytminstrumentet som används. Traditionellt går shamanens arbete ut på att hjälpa andra och inte sig själv (även om det senare kan komma som en effekt av det tidigare).
En shaman är en utvald person, och inte vem som helst, precis som att inte alla kristna är präster eller alla buddhister lamor, men du kan fortfarande ha en shamanistisk förståelde för världen och många som idag söker sig utanför de etablerade religionerna mot en mer naturbaserad tro använder sig av olika shamanska tekniker i sitt utövande.

Animism – en besjälad värld

En shaman kan också göra mycket annat – som ceremonier, divination, kraftsätta föremål och healing. Dessa saker är dock inte nödvändigtvis shamanism, utan snarare animism.

Ordet animism kommer från det latinska ordet anima, vilket betyder andetag eller själ, samt animus som bland annat betyder själ, sinne, mentala krafter och mod. Animism är inte en religion, men förmodligen en av de äldsta trossystem som finns på jorden.
Animism är en världssyn som innebär att verkligheten inte är begränsad till vad vi kan se och höra med våra sinnen, utan utgår från att världen är full av andar och att allt är besjälat. Det innebär också att allt - från den minsta mikroorganism till universum - är vid liv och att allt bör behandlas med respekt. I praktiken innebär animism, förutom att man visar respekt för naturen, bland annat att be och meditera i naturen, att lämna gåvor till naturandarna, att kalla på naturens krafter samt att be naturen om hjälp för helande och läkning. I stort sett är alla shamanska kulturer också animistiska, men alla animistiska kulturer är inte shamanska. Den nordiska traditionen är till exempel både polyteistisk, med gudar och gudinnor, och animistisk, med naturväsen som Näcken, Skogsrået, trollet och så vidare som kan ses som en uttryck för en besjälad natur.

“There is no environment ‘out there’ separate from us. The environment is embedded in us. We are as much a part of our surroundings as as the trees and birds and fish, the sky, water and rocks.” ~ David Suzuki

Core shamanism - ett urval av shamanska tekniker

Core shamanism introducerades av amerikanen Michael Harner på 1980-talet genom hans bok Way of the shaman (Shamanens väg) samt hans kursverksamhet där han utbildade framförallt västerlänningar i vad han hade lärt sig under sina resor som forskande antroprolog. Enligt hans organisation The Foundation for shamanic studies så består core shamanism av universella och gemensamma drag av shamanism där trumresan är en viktig del av utövandet. Arbetet med core shamanism och dess tekniker går ut på att utforska sina egna andliga förmågor, transformera sitt liv och att lära sig hur man kan hjälpa andra. Två saker som Harner har etablerat genom sina läror är trumresan där man ligger ned på golvet och guidas av en trumma samt det stora fokuset på kraftdjur som finns hos många.
Inom dagens forskning finns även benämningen neo-shamanism och skillnaden mellan core shamanism och neo-shamanism är, enligt Harners organisation, att core shamanism är strikt och inte inkluderar andra typer av ceremonier medan neo-shamanismen har en idealiserad bild av det shamanska utövandet som ofta blandas med ceremonier som inte har med traditionell shamanism att göra.

Det du lär dig inom core shamanism (eller liknande kurser med läror från personer som t ex Alberto Villoldo) har ofta väldigt få gemensamma drag med traditionell shamanism och är snarare en tolkning av shamanska tekniker stöpta i en form som passar den stressade urbana människan. Förmodligen är bara ett fåtal i västerländska länder shamaner, även om många använder sig av (core) shamanska tekniker och många som idag kallar sig shamaner i väst arbetar snarare med allt det vackra som är animism. Arbetet är en viktig del, och förmodligen även nödvändig för många, i att utveckla sig själva och att hitta andligheten i ett samhälle som idag är starkt präglat av ateism.

Oavsett vad du själv väljer att kalla det i slutänden, tänk på att närma dig denna urgamla traditionen och andarna med största respekt.