Att finna ett kraftsmycke

Resan för att hitta en bild som ska bli ett kraftsmycke är ungefär som att söka och finna ett kraftdjur. Det är ett kraftfullt arbete som leder mig rakt in i harmoni med naturen och helheten. Genom ord vill jag försöka förmedla den resan jag gör till dig.

Jag börjar alltid med att komma i rätt stämning, det vill säga hamna i ett avslappnat och meditativt tillstånd. Ibland gör jag det genom att strosa utomhus, idag när jag väljer att berätta detta för dig, finner jag den genom att tala med elden.

Tillåt dig alltid tiden att komma till ro innan du utför en ceremoni - det är då du kommer i kontakt med djupet i jorden och når höjden i himlen. Du blir en pelare som kan låta både himlen och jorden flöda genom dig.

När jag känner mig redo vandrar jag upp mot ritualplatsen. Hösten döljer vägen, men jag hade nog hittat även om jag blundade.
Så är vår vandring mot det heliga. Dold, men ändå tydlig. Gömd om man bara letar efter raka stigar.

Jag har aldrig behövt särskilt mycket för att göra mina resor. Trumman är det viktigaste redskapet, och på altaret kan jag lämna mina gåvor till platsens makter. Idag använder jag min syntettrumma, då det är kyligt och fuktigt i luften. Ännu är den odekorerad, men ju mer jag arbetar med den, desto tydligare blir bilderna inom mig. Även utan dekoration bär denljudet av mina önskningar ut i universum.

Med mig i mitt arbete brukar jag också ha min följeslagare, beskyddare och trixter.

Egentligen är det en ganska orolig individ, men när jag utför det shamanska arbetet är han alltid helt trygg. Ibland har han varit med när jag har gjort trumresor med andra, och när trumman kallar deltagarna åter har han hjälpt till och satt sin blöta nos i deras ansikte.

Jag börjar ceremonin med att hälsa de fyra väderstrecken. Jag hälsar ovan, nedan och mina kraftdjur. När jag hälsar öster flyger några småfåglar förbi, glatt kvittrande. Lite senare hör jag korpen och följer den med blicken tills den försvinner bakom trädtopparna och slår sig ned på berget som är dess hem, bakom vårt hus.

Jag trummar och sätter mig själv i trans. Reser ned i underjorden och det fördolda. Ber om att få möta beställarens kraftdjur och går det till mötes. Ber det om en bild till ett smycke. Ser det snart tydligt framför mig och känner hur det berör mitt hjärta. Jag tackar och vänder tillbaka. Tackar väderstreck och krafter. Till avslut hör jag ormvråkens skri ovanför mig.

Jag känner en djup tacksamhet och en inre frid. Så går vi hem igen, jag och hunden, för att låta blyertsen skapa mönster på pappret och skissen till smycket ta form.